Grupp 1, E3

Vi fick en uppgift i svenska c att göra ett projekt om den värmländska dialekten. Vår blogg är alltså vår projektrapport, här presenterar vi våra frågeställningar, vad vi kommit fram till och egna tankar om den värmländska dialekten. Hur såg dialekten ut förr jämfört med idag? Har den förändrats mycket, och vad beror det på i så fall? Hur kommer värmländskan se ut om några år, kommer den att finnas kvar? Detta är några av de frågor vi undersökt och behandlat. Vi har även intervjuat värmlänningar i olika åldrar för att få ett bredare perspektiv och ett projektresultat där allas åsikter om värmländskan fått komma med.

syfte: Värmländskan, en utdöende dialekt?

1. Hur ter sig den värmländska dialekten?

2. Hur talar man i olika delar av Värmland?

3. Har dialekten förändrats?

4. Finns dialektala skillnader inom de olika åldersgrupperna?

För att besvara frågorna använder vi oss av intervjuerna, fakta från böcker, internet som material. Ingen av frågorna kommer kunna besvaras direkt, men vi försöker ta med fakta och svar från intervjuerna så gott det går lär på så vis kunna komma med slutsatser i resultatdelen.

Hur ter sig den värmländska dialekten?

Värmländskan är en långsam och ganska sävlig dialekt. Melodin är i det närmaste sjungande, och kan förmodligen i viss mån jämföras med norskan. När man talar använder man sig flitigt av ä och ö, ofta rundas bokstaven L och i ord som sju, sjö och sjuk uttalas sj-ljudet på ett kraftigare sätt jämfört med många andra dialekter. I värmländskan förekommer många egna ord, exempelvis: Töligt (tråkigt), dret (skit), glingt (halt), skvatt (hoppade till av rädsla), jämt (bara), butta (knuffa), blog (blod), mejja (midja), hövvö (huvud), gött (skönt), gör/bra/ (jätte/bra/), völl (väl), göra (lera), trör (trampar), strir och tarjer (tjatar). En hel del meningar kan således bli näst intill omöjliga att begripa för en utomstående: Men Gud va jag skvatt, jag blev jämt dreträdd! – Gud vad jag hoppade till, jag blev jätterädd!

I slutet av varje mening höjer man ofta tonen. Enligt Ann-Sofie, 54, har detta troligtvis sin förklaring i en vilja och ett försök att ge ett så sympatiskt intryck som möjligt. ”Låter man lite korkad uppfattas man ju som snäll.”

Enligt många i gruppen över 60 år, men även enligt flertalet i grupp 21-59 år, är värmländskan en oerhört trevlig och rolig dialekt, och man menar att folk från övriga Sverige nog har delad uppfattning. Benkt Wiberg, grupp 21-59 år, säger sig vara stolt över att vara värmlänning, eftersom dialekten upplevs som positiv till skillnad från exempelvis skånskan.” Utan att säga något särskilt, är man som värmlänning helt enkelt alltid lite roligare.” Säger han och skrockar. Han berättar också att han många gånger tack vare sin dialekt blivit extra trevligt bemött då han varit i andra delar av Sverige. På besök i Göteborg fick han t.ex. höra: ”Jaså, du är från Värmland, ja men då ska du ha en sup!”.

Inom gruppen under 20 år menar många istället att värmländskan är bonnig, ful och pinsam, och ofta gör man sitt yttersta för att dölja och undvika att tala dialekt. Möter du en ung värmlänning kan du därför inte vara säker på att det var en värmlänning du mötte.

Hur talar man i olika delar av Värmland?

I norra Värmland är dialekten som bredast. En person från Torsby kan ibland ha svårt att göra sig förstådd i södra delarna av Värmland. Orden väg, häst och stolpe uttalas i Torsby på följande sätt: väga, hästa, stôlpa.

I mitten av Värmland kortar man av orden och använder sig mycket av Värmländskans egna ord. Stôlp, katta, mejja är orden för stolpe, katt och midja. Katta satt på stôlpen och sen så klätter ho öpp te mejja påmmä. Vilket betyder: Katten satt på stolpen och sen så klättrade hon upp till midjan på mig.

I västra delen av Värmland kan man tydligt höra påverkan från norskan och götamål. Man säger t.ex. vägane, hästane och stôlpane alternativt vägene, hästene och stölpene.. Här förekommer också ord och uttryck som kommer direkt från götamål. Enligt Torbjörn, 76, har man i alla tider haft kontakt med norrmän genom handel och har därmed många influenser från norska språket och även lätt att kommunicera.

I södra delen av Värmland, inkluderat Karlstad med det utpräglade karlstadsmålet, säger man vägera, hästera, stolpera. Här talar man långsamt och har grova sj-ljud, t.ex. uttalar man siffran sju, schu. Enligt de flesta värmlänningar är kalrstadsmålet den fulaste, säger Mattias, 20. Det är inte heller bara enbart unga som anser detta, utan enligt vår undersökning, tycker även många i de äldre åldersgrupperna samma sak. Bengt Alsterlind är förmodligen den person man mest förknippar med karlstadsmålet (filmklipp hajk).

I den östra delen av Värmland är språket en blandning av den södra och de mellersta dialektala skillnaderna (Wahlström och Widstrand, 1997).

Hur har dialekten förändrats?

Dialekten är inte alls som förr säger Åke 84. På hans tid var dialekten tydligt utmärkande och den var något man var stolt över, nuförtiden är det nästan som att ungdomarna skäms för den vackra värmländskan och sättet de talar börjar nästan likna Stockholmskan.

Mats 45 däremot tror inte att detta beror på att man skäms utan helt enkelt att samhället hela tiden moderniseras, folk flyttar från landsbygden in till städerna och man har mer kontakt med resten av Sverige och världen genom nya tekniker som inte fanns förr. Detta tror han har gjort att dialekter överhuvudtaget blandas ut med varandra och neutraliseras.

Malin 32 jobbar som frilansande journalist och berättar att hon i sitt jobb varit tvungen att träna bort sin dialekt eftersom att hon upplevt att hon inte blivit tagen på lika stort allvar med den något dumsnälla värmländska dialekten, hon tror att det är stämpeln som är satt på värmländskan genom bland annat tv-parodier som gjort att vi mer och mer försöker att prata mer neutralt.

Finns dialektala skillnader inom de olika åldersgrupperna?

Oavsett i vilken del av Värmland man bor, är det ganska stora skillnader i hur man pratar. Äldre personer pratar oftast med grövre dialekt.
När vi frågade Anna, 18, om man pratar olika beroende på ålder, svarade hon att det ibland kan vara svårt att förstå vissa ord av det hennes mormor och morfar som bott i Värmland hela sina liv säger. Karin, 34, menar att den dialektala variationen mellan olika åldersgrupper är större i städerna, medan man i mindre orter talar på nästan samma sätt oberoende av ålder. Karin själv kommer från Sunnemo men vid 18 års ålder flyttade hon till Karlstad och mötte betydligt större skillnader än hon var van vid.


Resultat

Dialekter förändras som alla levande språk, och på sikt kommer den värmländska dialekten, precis som alla andra dialekter, att förändras så pass mycket att den kan anses vara utdöd. På kort sikt kommer typiska ord och uttal att försvinna, medan den dialektala melodin kommer dröja sig kvar under längre tid. Orsaken till denna utveckling är urbanisering, teknisk utveckling och globalisering. Unga människor är mer öppna för den moderna tekniken, tar del av internet, TV och film i större utsträckning än vad äldre gör. På så vis är det ju också naturligt att det blir bland de yngre förändringen i första hand sker, och unga inom alla områden i Sverige leds mot en utveckling där de dialektala skillnaderna inom en snar framtid kommer vara näst intill obefintliga.